Hos veterinären

Kontakta veterinären

Om något verkar fel med din katt ska du kontakta veterinären. Men kör inte direkt till veterinären om det inte är akut. Det är en bra idé att ringa först och prata med veterinären för att få deras åsikt om vad som ska göras. Du kanske kan avvakta och boka en tid. Om det är akut bör du alltid ringa veterinären när du är på väg dit, om inte annat för att kontrollera att mottagningen är öppen. De flesta veterinärer har en telefonsvarare med information om närmaste jourhavande veterinär.

När du ringer till veterinären kan det vara bra om du har svaren på följande frågor:

  • Kattens ålder, kön och ras
  • Allmäntillstånd. Visar den tecken på rastlöshet, trötthet eller dåsighet?
  • Luftvägarna. Andas katten annorlunda än normalt? Hostar den?
  • Hud/päls. Har katten klåda, sår eller irriterad hud?
  • Äter katten som vanligt eller inte alls?
  • Kräkningar. Kräks katten upp mat och vatten? Finns det larver i kräkningarna?
  • Vätskeintag. Dricker katten mer eller mindre än vanligt?
  • Avföring. Har du sett om katten har bajsat under det senaste dygnet? Är avföringen normal, lös, vattnig eller hård? Finns det larver i avföringen eller runt anus? Finns det hår i avföringen?
  • Kissar katten som vanligt, oftare eller har den svårt att kissa?
    Finns det blod i urinen?
  • Luktar det illa från munnen eller dreglar den?
  • Öron. Har katten klåda i öronen eller utsöndrar de mörkt och illaluktande sekret?
  • Ögon. Rinner ögonen eller varar de sig? Är slemhinnorna röda? Kisar katten med ögonen eller är de helt stängda?
  • Har katten normal kroppstemperatur eller feber?
  • Får katten någon medicin?

Före besöket hos veterinären

Det är en bra idé att regelbundet undersöka kattens mun, öron, ben och tassar redan när den är liten. Det första besöket hos en veterinär kan vara påfrestande för en liten katt, så det är bra att vänja katten redan hemma vid en undersökning.

För att du ska kunna avgöra om din katt är sjuk måste du jämföra med hur den ser ut och beter sig när den är frisk. Om du till exempel vet vilken färg kattens tandkött normalt har, hur den luktar i munnen eller hur friska öron ser ut, är det enklare för dig att beskriva vad som är fel för veterinären.

När du tar katten till veterinären för något allvarligt ska du inte ge katten mat på morgonen eller innan du åker. Om veterinären beslutar att söva ner katten eller ge den lugnande är det bäst att göra det på fastande mage.

Att ta med sig katten till veterinären

Det är inte många katter som tycker om att transporteras. Förutom själva åkturen finns det också många andra saker att tänka på som kan vara svåra för katten:

  • Att hållas inne när den är van vid att vara ute.
  • Fångas och sättas i en transportbur.
  • Själva bilresan.
  • Sitta i väntrummet med andra djur och känna främmande lukter.
  • Hanteras och undersökas av veterinären.
  • Sättas tillbaka i transportburen.

Du kan hjälpa din katt

Du kan hjälpa katten att hantera resan bättre, så att den är mindre stressad när du kommer fram till veterinären. Eftersom transportburen oftast bara används när den ska till veterinären kommer katten att koppla den till något obehagligt. Placera transportburen på en mysig plats i hemmet. Katter älskar att ha det ombonat, så ställ fram transportburen då och då och lämna den öppen med en mysig filt i, leksaker och lite kattgodis. Sätt transportburen på en lugn plats där katten gillar att sova. Vissa katter föredrar att inte ha den övre delen fastsatt. Prova och se vad din katt föredrar.

När du måste besöka veterinären kan du ta med en filt eller handduk och täcka över buren medan ni sitter i väntrummet. Många katter föredrar detta. Sätt inte ner transportburen på golvet där hundar kan komma sniffandes. Det är bäst att ha buren i knät. Vissa veterinärkliniker har också hyllor avsedda till katter, där du kan placera buren.

Om katten är ovillig att gå tillbaka in i transportburen efter veterinärbesöket kan du välja en bur med ett lock som är enkelt att ta av. Då kan du lyfta i katten i buren och på så sätt blir katten mindre stressad.

Ta inte ut katten direkt när du kommer hem. Om åkturen hem har varit stressig finns det risk för att katten springer iväg och gömmer sig, medan du kanske har fått instruktioner om att hålla uppsikt över den. Du behöver kanske också ge den medicin.

Om katten blir mycket orolig hos veterinären eller på vägen dit kan du använda t.ex. Zylkène-tillskott eller spraya feromoner i transportburen. Be personalen hos veterinären om råd.

Hos veterinären

Det är inte lätt att veta hur katten kommer att reagera under sitt första veterinärbesök. Om katten har varit hos veterinären tidigare bör du tala om för personalen om den brukar vara orolig.

Det är mycket bra att vänja katten vid att hanteras och undersökas i hemmet, så att den inte kopplar det till något negativt. Kom ihåg att berätta allt du kommer ihåg om kattens symtom och om den får någon medicin. Eftersom det ofta kan vara svårt att komma ihåg dessa i undersökningsrummet kan det vara en bra idé att ha skrivit ner dem innan.

ID-märkning

Till skillnad från hundar finns det inga krav på ID-märkning av katter i Sverige.
Men det är en bra idé att låta en veterinär tatuera in ett ID-nummer i kattens öra alternativt injicera ett mikrochip under huden mellan skulderbladen.
Information om katten och dess ägare kan registreras på två ställen:

http://www.skk.se/om-skk/djuridse-skks-agarregister/

http://www.sverak.se/id-register/

Om katten har ett mikrochip eller en tatuering är det enklare att hitta ägaren om den t. ex. har varit med om en olycka och hamnat hos veterinären eller om den sprungit bort och blivit omhändertagen.

Örontatueringar och mikrochip

Det finns två olika identifieringsmetoder för katter: Örontatueringar och mikrochip. Det finns fördelar och nackdelar med båda två. Örontatueringar är synliga, så om katten har sprungit iväg eller varit med om en olycka går det enkelt att se att den har en ägare. Katten måste sövas ner för att tatueras, så det görs oftast i samband med t.ex. kastrering. För id-märkning med mikrochip används en nål för att föra in mikrochipet under huden. Vid mikrochipmärkning behöver inte katten sövas ner. Nackdelen med ett mikrochip är att det inte syns med blotta ögat som en tatuering gör, utan måste avläsas med en scanner. Om katten t.ex. är med om en olycka går det inte att direkt se att katten har en ägare. Om du tar med dig katten utomlands måste den ha ett mikrochip. Du kan också välja att både tatuera den och ge den ett mikrochip. Be din veterinär om råd.

Kastrering/sterilisering

Både han- och honkatter kastreras. Ibland kallas det att honkatter steriliseras, men det är inte riktigt korrekt då man alltid opererar bort både livmoder och äggstockar.

Katter blir könsmogna redan vid ungefär sex månaders ålder. En könsmogen hankatt börjar markera sitt revir och urinen har en stark lukt. Han stryker omkring sitt revir och hamnar lätt i slagsmål med andra katter. Den könsmogna honkatten blir brunstig under korta perioder och jamar då mycket. Hon kan få flera kullar per år. En ansvarsfull kattägare kastrerar sina katter för att undvika en oplanerad kull kattungar.

Det går också att ge honkatter p-piller. P-piller kan dock ge flera allvarliga biverkningar och ska inte ses om en långvarig lösning. Du kan alltid diskutera för- och nackdelarna med din veterinär.

Det kan vara en god idé att ge katten en örontatuering eller ett mikrochip när den fortfarande är nedsövd i samband med kastreringen.

Försäkring

Försäkra din kattunge

Du måste inte försäkra din katt, men det kan vara lämpligt att ha den försäkrad om den skulle vara med om en olycka. Veterinärräkningar kan snabbt bli dyra och försäkringen kan vara till stor hjälp om katten plötsligt blir skadad eller allvarligt sjuk. Vi vet alla att det inte går att sätta ett pris på kärlek.

Rätt försäkring för din katt

Det finns flera försäkringsbolag som erbjuder snarlika kattförsäkringar, så det kan vara en bra idé att jämföra och se vilken som passar dig bäst.